Adelina gallery

Text: Mayvor Stagnäs, Vasabladet

Hon var bara tre år när hon fick diagnosen leukemi. Sedan dess har hon långpendlat med ambulans, tåg och bil till sjukhusen i Tammerfors och Helsingfors.

Tidig morgon på tågstationen i Vasa. En liten späd flicka med en sprängfylld ryggsäck dyker upp på tågstationen i arla morgonstund. Hon ser lite trött ut men ler vänligt och håller mammas hand. Adelina är på väg till barnkliniken vid Helsingfors universitetssjukhus tillsammans med mamma Katja, pappa Kaj och lillebror Aaron.

De baxar in sina väskor i tågkupén såsom de har gjort otaliga gånger i fyra år. De har för länge sedan tappat räkningen på hur många resor det blivit.

De vet inte om Adelina kan opereras den här gången – hon är snuvig – men det finns ingen annan utväg än att åka till sjukhuset och invänta läkarens beslut.

Vi halvsover till Seinäjoki där vi byter tåg. På med de tjocka vinterjackorna och mössorna, ut med alla väskorna, ner för trapporna från perrongen och upp för trapporna till nästa tåg. Adelina sätter sig och drar fram en stor grå mjuk hund ur ryggsäcken. Hon kramar Vovven som troget följer henne och placerar honom på bordet framför sig.

Vi backar till hösten 2009. Morfar tycker att treåringen är lite blek och har dålig hudfärg. Dessutom äter hon nästan ingenting.

Föräldrarna låter kolla dotterns blodvärden. Morfar har rätt. Flera värden ligger i botten. Hon får remiss till barnpolikliniken på Vasa centralsjukhus.

Där blir det panik. Läkarna misstänker leukemi. Några timmar senare ligger Adelina i ambulansen på väg till universitetssjukhuset i Tammerfors.

För föräldrarna blir det tre långa timmar fyllda av oro och med tankar som växlar mellan hopp och förtvivlan.

– På den resan insåg jag att livet aldrig blir sig likt mer.